Holymolymeohmy! (För att ge lite Emmabloggreklam här..)
I'm back.

Satt & läste igenom mina gamla arkiv (eller ja, dom roliga iallafall) och kände att nu är det nog dags att ta mitt ordbajsade från fejjan och börja om igen här.
Sen kanske lite sitter i att jag ska iväg och resa, så då får dom som vill gärna kika in och kolla här annars kommer facebook bli nedklottrat av vad jag gör för skoj i Tjernobyl. The hills have eyes style.
Nä, men bloggen kan komma bra till hand. Och här får jag skriva hur mycket jag vill. Vilket är gött.

Jamennudå. Vad har jag gjort sen sist? En bild säger mer än tusen ord.



Nu var jag allt rolig. Det enda jag har gjort är inte att dricka massa (massa, massa, massa) goda drinkar med min vampendragare Emma i Sunny Beach. Även fast det är nog det roligaste jag har gjort på sistone.
Jag har jobbat som en liten gnu, och har älskat varje moment of it! Eller ja, nästan faktiskt.
Känns som för mig, just med jobb, så kommer dom lite när jag minst anar det.
TOTT blev det när jag stod på Höstmarknaden och sålde SKHOOP kläder i ett garage.
Glassbaren, som jag nu jobbar med, var det ett samtal en solig sommar dag när jag var helt inställd på att min sommar skulle tillbringas uppe hos min kära fader på toppen av skutan. Vilket också hade varit najs, men hade jag jobbat där hade jag ju inte kunnat äta en glass om dagen. För det är ju bra för magen.

Hursomhelst, så jobbar jag nu på Glassbaren, Åre. Gamla TT's brevid Broken, för dom som inte hänger med i svängarna.
Bästa jobbet någonsin skulle jag vilja säja, trots blod, svett & tårar. Eller ja, GB, extrem värme & en jädra massa glass.
Nu börjar det jobbet faktiskt också rinna mot sitt slut (eller smälta? ha ha) och det är bara två veckor kvar.
Sommaren i Åre däremot har faktiskt redan slutat, nu är det åter höst och kallt som satan.

Efter det då? Jobbar fram tills mitten av september, sen är det dags för mig och min fina stockholmare att sätta oss på ett tåg som ska ta oss genom Ryssland & Kina.
Spontant & bra, känner jag.
Vad som händer efter det är det bara att vänta och se. Kommer stanna kvar i min härligt kalla hemby i iallafall en vinter till, men efter det är det ingen som vet.
Att planera har aldrig varit min starka sida, och kommer nog aldrig vara. På gott & ont.

Nämen nu så har jag nog gått igenom allt oväsentligt och tråkigt som behövs vetas för att förstå framtiden.
Eller iallafall min framtid. Lovar att det kommer roligare (om man kan kalla dom det) inlägg framöver.
Med ännu mera ordbajs.



Juste! Jag har ju en ny kärlek nu också, Lennart Jähkel.
Han kom in på Glassbaren en solig dag, beställde en kula vanilj, och nu är jag fast.